Old Malt Cask Caol Ila 15

"Men, om den har varit på en massa olika fat, då är det ju inte en Single Malt!" Joooo min vän, det är det visst. Däremot så är det ingen Single Cask.
Man kan gräla med sig själv och andra, i evigheten och en dag, omkring vari den sanna konsten ligger när det gäller att göra whisky.
Är det att hitta rätt fat, rätt malt, eller fixa malten själv? Att blanda rätt, för att finna den önskade smaken?
Jag har ingen aning, för jag jobbar inte med whiskytillverkning och egentligen skiter jag nog i vilket.

Däremot så är jag av åsikten att en "perfekt" whisky inte alltid är roligast att dricka. Jag har bottenlös respekt för virtuoser som Richard Paterson, som kan blanda ihop en underbar whisky, lagrad på mer än sex olika sorters fat och få fram just den eftersträvade doften, smaken och karaktären.

Är man sugen på en speciell slags whisky är det underbart att det finns en perfekt whisky för varje tillfälle.

Men vissa dagar vill man ha något annat; en vildsint whisky, som är spretig, utmanande och långt ifrån perfekt. Då passar det perfekt med en single cask. 

Douglas Laing är en firma, som förutom att de har egna serier med blended whisky, tex Islay-hopkoket Big Peat, även släpper single malt uttryck under namnet Old Malt Cask, med parollen "no coloring, no chill filtering, no nonsense."

Det enda de gör (förutom att välja bra fat, vilket är något av det svåraste i whiskyvärlden) är att vattna ner brygden till 50% alkohol och buteljera.

Resultatet blir, eftersom de buteljerar whisky från alla möjliga delar av Skottland, väldigt olika, men med några omisskänneliga gemensamma nämnare: tjockt,köttigt, brokigt, annorlunda och väldigt spännande.

En av de roligaste varianter jag någonsin prövat var en läskande syrlig fjortonårig Deanston, men den har jag aldrig lyckats hitta igen, så här kommer dess raka motsats:

Caol Ila 15. The salt of Islay är en riktig jävla sjörövarwhisky: 

Köttig, salt, en aning rökig och med en överväldigande kraft, som gör den ganska jobbig, men väldigt rolig att dricka. Denna single cask innehåller massor av smaksnyanser som man i de traditionella buteljeringarna arbetar stenhårt för att slipa bort, vilket gör att det inte handlar om en avslappnande fram, utan en utmaning, där både näsa och smaklökar får jobba hårt.

Men det är värt det. Den late drinkaren bör hålla dig långt väck. Den modige belönas med salta kraftiga aromer av både tjära, tång och bacon. 

Spännande shit.

Och så dagens uppmaning: springer du på en flaska old malt cask? Köp den! Om du inte vill ha den själv så finns det säkert någon vän som vill. Just den här varianten finns bara i 299 exemplar, så fundera inte för länge.